För knappt ett år sedan fann Norges högsta domstol i ett uppmärksammat pleniavgörande att DNB Bank hade ingått ett oskäligt investeringsavtal med småspararen Røeggen. Domen är intressant för svenskt vidkommande i förhållande till både oskälighetsbedömningen och valet av rättsföljd. Syftet med uppsatsen är att utifrån ett praktiskt perspektiv analysera oskälighetsbedömningen och innebörden av ogiltighet enligt 36 § avtalslagen. Det sker genom en utredning av den oskälighetsbedömning som leder fram till att ett avtal ogiltigförklaras. Vidare företas en analys av ogiltighetens rättsverkningar.

Målet med denna uppsats var att undersöka om den svenska avtalslagen är i behov av förändring och behöver bli mer internationell. Uppsatsen har undersökt vilka internationella avtalsrättsliga alternativ som finns att tillgå samt det pågående arbetet inom EU angående en gemensam europeisk civillag. Vid författandet av uppsatsen har utgångspunkten varit den svenska avtalsrätten och vad som är bäst för Sverige. Materialet som främst använts har bestått av både internationell och nationell lagtext och doktrin. Sverige har än så länge klarat sig med den nationella avtalslagen.

Enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen (AvtL) stadgas att part som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet ska visas särskild hänsyn i behovet av skydd. Denna regel finns främst för att skydda konsumenter, men på senare tid har även småföretagare kommit att innefattas i denna regel. I näringsidkarförhållanden finns ofta behov av skydd mot oskäliga avtalsvillkor, då småföretagare ofta intar en liknande position som konsumenter. I studien har därför undersökts vilket skydd som ges i lagen och hur detta tolkats i praxis. Dessutom har begreppet underlägsen ställning beskrivits och analyserats i förhållande till övriga rekvisit i 36 § AvtL.

Denna uppsats syftar till att redogöra för och analysera internationella alternativ till den svenska avtalslagen. I år (2005) var det 90 år sedan den svenska avtalslagen tillkom. Avtalslagen har under årens lopp kompletterats med rättspraxis och doktrin och har därmed utvecklats i takt med samhällsutvecklingen. 1989 ratificerade Sverige United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods, härefter kallad CISG, med undantag för del ?? som utgör den avtalsrättsliga delen.

För knappt ett år sedan fann Norges högsta domstol i ett uppmärksammat pleniavgörande att DNB Bank hade ingått ett oskäligt investeringsavtal med småspararen Røeggen. Domen är intressant för svenskt vidkommande i förhållande till både oskälighetsbedömningen och valet av rättsföljd. Syftet med uppsatsen är att utifrån ett praktiskt perspektiv analysera oskälighetsbedömningen och innebörden av ogiltighet enligt 36 § avtalslagen. Det sker genom en utredning av den oskälighetsbedömning som leder fram till att ett avtal ogiltigförklaras. Vidare företas en analys av ogiltighetens rättsverkningar.

Uppsatsen behandlar huvudsakligen skäligheten beträffande så kallade ansvarsbegränsande klausuler i rådgivningsbranschen. På detta område spelar branschorganisationen FAR:s standardavtalsliknande dokument ?allmänna villkor för rådgivningstjänster version 2011.1? en betydande roll. I avtalets klausul 13.5 återfinns en typ av ansvarsbegränsning som innebär att uppdragstagarens maximala ansvar begränsas till det högsta av två gånger arvodet och tio prisbasbelopp.Mot bakgrund av att avtalets materiella, snarare än formella, riktighet på senare tid har fått större betydelse i svensk rätt och med hänsyn till att aktörerna på rådgivningsmarknaden ofta intar en överlägsen ställning vad gäller både storlek och kunskap diskuteras hur den specifika klausultypen kan tänkas fara vid en skälighetsprövning med stöd av 36 § avtalslagen.För att kunna analysera den aktuella klausultypens skälighet behandlas ett antal underliggande frågeställningar. Inledningsvis placeras FAR:s allmänna villkor i ett rättsligt sammanhang där en jämförelse med standardavtalsrätten görs.

I juni 2009 återförvisade HD ett fall till HovR:n för fortsatt handläggning. Målet som ännu ej är avgjort väcker frågeställningen huruvida det är möjligt att dra en gräns mellan 36 § AvtL och förutsättningsläran. Den förra är en del av bestämmelserna i tredje kapitlet avtalslagen som behandlar en rättshandlings ogiltighet. Även den senare fungerar i praktiken som en del av ogiltighetsläran, vilket föranleder att reglerna har ett visst gemensamt tillämpningsområde. Inte sällan åberopar käranden både 36 § AvtL och förutsättningsläran, vilket innebär att domstolen måste ta ställning till denna gränsdragningsproblematik.Arbetets kärna är kapitlet där relevanta rättsfall jämförs och analyseras.

År 1989 ratificerade Sverige CISG med ett särskilt förbehåll. Då svenska avtalslagen betraktas som föråldrad i jämförelse med internationaliseringen, förs diskussioner huruvida en revidering av lagen ska aktualiseras, i mån om att öka effektiviteten på den inre marknaden. UniP och PECL, är andra internationella principer som kan påverka avtalslagens utveckling, på så vis att hänvisning sker till dessa om Sverige beslutar en anslutning till CISG del II. Syftet med uppsatsen var att belysa de problem vid uppkomsten av gränsöverskridande av avtal. Den ska inte ses som uttömmande, då dess främsta syfte har varit att redogöra likheter och skillnader som infinner sig mellan svensk och internationell regelverk på kontraktsrättens område.

According to Swedish contract law, a mistake in contract can be categorized as either an error concerning the content of the agreement or an error in motive. An error concerning the content of the agreement could be described as a divergence between a party?s intent and his declaration, while an error in motive is a mistake about the reasons why a party would like to agree to the contract. The borderline between these two types of mistakes is based on Savigny?s theories on echt (error in motive) and unecht (error in content) mistakes.

Denna uppsats syfte har varit att undersöka om säljaren till bostadsrätt har en plikt att upplysa köparen om fel som finns i bostadsrätten. Genom att studera lag, förarbeten, juridisk litteratur och rättsfall har jag kommit fram till att det finns ett flertal bestämmelser som ålägger säljaren ett sådant ansvar. Enligt avtalslagen kan säljaren bli ansvarig om dennes förtigande kan räknas som svikligt förledande, om det strider mot tro och heder eller om det innebär att avtalet eller delar av det blir oskäligt mot köparen. Den primära regel som ålägger säljaren en upplysningsplikt finns i köplagen och gäller när lägenheten sålts med en klausul om befintligt skick. Fastighetssäljarens skyldighet att upplysa köparen om fel i fastigheten har även undersökts.

För fyrtio år sedan stiftades lag (1974:12) om anställningsskydd. Därefter utarbetades lagen och ersattes senare av en nyare version. Lagen har till syfte att skydda den svagare parten på arbetsmarknaden, arbetstagaren. För att LAS ska bli tillämplig krävs att ett anställningsavtal föreligger mellan parterna. Det finns således flera arbetsrättsliga situationer som inte regleras av LAS.

36 §, lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, infördes år 1976 i syfte att säkerställa ett rättsskydd för konsumenter i relation till näringsidkare. Rekvisitet ?oskäligt? har dock, å ena sidan, hävdats vara för opreciserat för att kunna uppfattas fullkomligt rättssäkert för avtalsparter. Å andra sidan förekommer uppfattningen, att meningen med generalklausulen är att lämna utrymme för en rättsligt friare bedömning. Syftet med denna uppsats är att, med det underlag vilket kan ges av förarbetena och relevanta rättsfall från Högsta domstolen, undersöka om de domskäl, vilka fastställs för att uppfylla generalklausulens ursprungliga syfte, är tillfredsställande ur en rättssäker aspekt.I förarbetena fastställde utredningen, att ett införande av en generalklausul i avtalslagen, skulle vara ett värdefullt tillskott ur ett rättssäkert och förutsebart perspektiv.

SammanfattningSyftet med denna kandidatuppsats är att utreda huruvida det föreligger viljeförklaringar vid elektroniska avtal samt utreda om den svenska lagmodellen för avtalsslut går att till-lämpa på sådana avtal.Regler om avtals uppkomst på förmögenhetsrättens område, finns att finna i avtalslagen. I motiven till avtalslagen framkommer det att avtal uppkommer genom sammanfallande viljeförklaringar. På senare tid har dock viljeförklaringsbegreppet inom doktrinen på förmögenhetsrättens område utgjort grunden för många och djupa diskussioner. Vid av-talsslut genom dagens elektroniska medel kan det ibland vara svårt att urskilja en vilja, då kommunikationen är automatiserad. Detta har inneburit utmaningar för rättsordning-en och det har diskuterats huruvida viljeförklaringar är och borde vara ett grundrekvisit för att ett avtal ska anses kunna uppkomma.För att utreda huruvida det kan anses föreligga en viljeförklaring vid elektroniska avtal, är det av vikt att veta vad lagstiftaren har avsett med begreppet.

When a company is part of an agreement there is a risk that one of the collaborators pursues similar business and takes up competition with the partner or chooses to reveal information about their partner to other parties. To avoid this, companies establish a confidentiality agreement that prohibits the parties to reveal any information. Confidentiality agreements that are eternal have become more common in Swedish contract law in commercial relations. As a result, disputes between collaborators have occurred regarding the unreasonable length and validity of the agreement at a later stage.When a confidentiality agreement is considered to be unreasonable, 36 § of the Swedish contract law (AvtL) can be applicable. The paragraph deals with the legitimacy and the opportunities of re-adjustment of the unreasonable contract.

SammanfattningSyftet med denna kandidatuppsats är att utreda huruvida det föreligger viljeförklaringar vid elektroniska avtal samt utreda om den svenska lagmodellen för avtalsslut går att till-lämpa på sådana avtal.Regler om avtals uppkomst på förmögenhetsrättens område, finns att finna i avtalslagen. I motiven till avtalslagen framkommer det att avtal uppkommer genom sammanfallande viljeförklaringar. På senare tid har dock viljeförklaringsbegreppet inom doktrinen på förmögenhetsrättens område utgjort grunden för många och djupa diskussioner. Vid av-talsslut genom dagens elektroniska medel kan det ibland vara svårt att urskilja en vilja, då kommunikationen är automatiserad. Detta har inneburit utmaningar för rättsordning-en och det har diskuterats huruvida viljeförklaringar är och borde vara ett grundrekvisit för att ett avtal ska anses kunna uppkomma.För att utreda huruvida det kan anses föreligga en viljeförklaring vid elektroniska avtal, är det av vikt att veta vad lagstiftaren har avsett med begreppet.